www.asienkatastrofen.net

Herre, förbarma dig

Ett barn med ögonen fulla av förtvivlan.
En mor med blicken söndersprängd av smärta.
En far med ansiktet upplöst av gränslös sorg.
De gråter.
Vi gråter.
Världen gråter.
Döden har skurit sitt kalla snitt
genom sorglöshetens solblanka dagar,
och livet blöder tills livet runnit ut.

Namnen far genom luften som ett flyttfågelssträck:
Indonesien, Sri Lanka, Thailand, Burma, Indien, Somalia, Tanzania.
Fram och tillbaka flyger de utan att landa.

Men det är människorna vi ser,
de levande och de döda.
De levandes ögon som förlorat sitt ljus.
De dödas kroppar som aldrig mer ska ta i famn.

Den tomma graven kan vi besöka sedan
för att se uppståndelsens hoppfulla tecken.
Nu orkar vi bara stå vid korset
och höra Jesus ropa vårt rop:
Min Gud, min Gud: Varför? Varför? Varför?